.

Eller sig själv.. Självklart självklart självklart krossade mina föräldrar mina vackra söta drömmar om en härlig semester bort härifrån. Självklart ville jag bara döda dom just då. Ibland funderar jag på om föräldrar gått någon slags hur-man-bäst-krossar-sina-barns-drömmar-kurs. Jag absolut HATAR att vara sjutton år! Att vara sexton var inte alls lika besvärligt som sjutton. När man var sexton kändes det lix så långt tills man fyllde arton och man accepterade det. Nu känns det mer som en transportsträcka där man bara slösar bort sitt liv på att vara sjutton och inte ha något kul att se framemot. Och ändå känns arton och allt vad det innebär med att få bestämma själv så retande nära.. Men nu måste jag acceptera att mina föräldrar är överbeskyddande jävlar som tror att jag kommer att dö om jag åker utomlands , istället för om jag varit arton bara kunde skitit totalt i vad de hade för åsikter och farit. Det enda som känns värt just nu är att få fara och se håkan i höst. Och såklart att hösterminen ska gå fort som fan så att det blir februari och min födelsedag kommer och att alla flickorna lyckats sammla in sina pengar så vi kan dra utomlands så fort som möjligt !

Sen längtar jag också riktigt mycket till ja det är väll drygt ett helt år kvar då jag sak skaffa mig en tatuering. Nere på fotankeln eller vad tusan det heter vill jag ha en och motivet är givet; En flitiga Lisa.



Kommer nog dock be pappa eller nån annan som är duktig på att rita att göra nån variant då den är fårn sidan;D
Och det bäsat med den här drömmen är att den inte kan bli krossad av nån annan än mig =)

Nu var det nog negativitet och allt sånt för idag, bara att leva vidare och försöka vara positiv. Adios amigos :)